​

AOPA:s arbete med Stockholmsfrågan

AOPA har under snart ett decennium på olika sätt arbetet med frågan om flygplatskapacitet för allmänflyget i Stockholmsområdet. Vi har lagt ner minst 2000 timmar på olika aktiviteter – och faktiskt åstadkommit påtagliga resultat. Någon ny flygplatskapacitet har dock inte, ännu - kommit till stånd.

Bakgrund
​

LFV anser sig inte ha något ”ansvar för allmänflyget” och men samtidigt kunde man i början av seklet, i kraft av sin myndighetsstatus lägga beslag på den flygplatskapacitet som allmänflyget disponerat på Bromma flygplats under många år.
Det fanns ett tak i antal rörelser som stoppade fortsatt expansion av passagerartrafik. Då beslutade LFV att ta ifrån allmänflyget 2/3 av våra rörelser.  ”Rörelser” betingar ett värde i pengar för LFV, och att dessa rörelser/pengar fråntogs allmänflyget utan vidare hänsyn.  Ett, inte minst etiskt, mycket stötande tilltag. LFV förband sig i samband med lanseringen av expansionsplanen att tillsammans med Staden göra insatser för att finna alternativ för allmänflyget. Det blev en utredning men inget mer.  LFV/Swedavia står i skuld till allmänflyget efter detta tilltag.

2003 gjordes en statlig utredning, SOU 2003:33, av flygplatskapacitet i Stockholm där man påpekade att allmänflyget inte skulle ha tillräcklig flygplatskapacitet om Tullinge och Barkarby lades ned. Därefter har Stockholms läns landsting, Regionplane och trafikkontoret gjort en rapport med samma slutsats.  Också i den regionala utvecklingsplanen, RUFS 2010 tar man upp problemet. Och – tack vare en vässad insats av AOPA - tillsatte Länsstyrelse, Kommunförbundet och Landstinget Cederschiölds utredning, våren 2008.

Nuläge senhösten 2010​
​

Cederschiöld lämnade i oktober 2009 sin rapport till Kommunförbundet Stockholms län (KSL). Uppdraget var att finna dellösningar som sammantaget kunde utgöra en helhetslösning för allmänflyget i Stockholm. Resultatet blev att vi åtminstone uppnått god probleminsikt hos det offentliga Stockholm men tyvärr inget, ens i närheten av något som kan kallas dellösning.

Nu har ett helt år gått sedan Cederschiölds rapport över lämnades till KSL. Först nu, har KSL påbörjat fortsättningen – där Cederschiöld slutade.

AOPA kallades i oktober 2010 till ett möte hos KSL där flygplatsfrågan skulle upp på agendan igen. Nu har flygplatsfrågan tagits upp i ett nytt projekt; SATSA II. Där behandlas flygplatsfrågan tillsammans med cykelvägar och internationell tillgänglighet till Stockholmsområdet. Projektet sträcker sig över tre år. AOPA stöder arbetet i den utsträckning som vi kan, men vi tvingas konstatera att processen inte ger anledning till positiva förväntningar i närtid. Snart tre år har gått sedan AOPA fick gehör från högsta politiska nivå i Stockholm för det akuta behovet av flygplatskapacitet för allmänflyget. Vi tvingas konstatera att den offentliga sektorn i Stockholm hittills framstår som oförmögen att lösa problemet. Vi ger inte upp men för SATSA II är det nu först ”upp till bevis” med någon form av konkretisering.

AOPA har under året ägnat en hel del tid åt Lindholmens flygplats. Marken var till salu och vi har stöttat Barkarby flygklubb för att säkerställa att få använda marken som flygplats – om ett köp sedan skulle kunna genomföras. Vallentuna kommun är tyvärr solitt emot sådana planer. Flera tjänstemän i Transportstyrelsens Luftfartsavdelning (TSL) har varit positiva och behjälpliga.
Då visade det sig att Länsstyrelsen utgör ett avgörande hinder för all nyetablering av flygplatskapacitet. Med hänvisning till kulturlandskapet, våtmarker, konkurrens om mark i storstadsområden, utsläpp av föroreningar, dagvatten, och flera andra argument avstyrker Länsstyrelsen i Stockholm användandet av Lindholmen som flygplats. Inga invändningar var relaterade till gränsvärden. Många invändningar är inte relevanta alls och flera aspekter i Länsstyrelsens yttrande måste ifrågasättas ur perspektivet rättssäkerhet/rättstillämpning. Vi har gjort väl underbyggda invändningar till TSL som dock är förhindrade att tillåta flygplatsen med hänvisning till Länsstyrelsens avstyrkande. Man får inte besluta i strid mot ”annan myndighet”. I detta fall Länsstyrelsen. Vi påminner oss också i sammanhanget Länsstyrelsen som avgörande argument för Järfälla kommun för att stänga Barkarby flygplats. Rättsläget är, efter konsultation med jurister, inte klart och AOPA överväger olika handlingsalternativ.

Lindholmen är nu sålt till Lindholmens skogar AB och AOPA har etablerat kontakt med de (från januari 2011) nya ägarna och verkat för att flyget åtminstone skall bli kvar i den utsträckning som tillåts utan tillstånd; 500 rörelser per år.

AOPA avser inte att vänta och se. Den offentliga sektorn har lyckats stänga skattfinansierad flygplatskapacitet som nu ligger obrukad (Tullinge och Barkarby). Ännu har vi inte sett något som kan likna en plan att sätta spaden i jorden för ersättning av den infrastrukturen. Vi arbetar därför vidare genom flera olika kanaler och på olika nivåer för att åstadkomma något konstruktivt i för att söka reparera den skada som kommunerna Järfälla och Botkyrka har gjort genom att stänga flygplatser trots att alternativ kapacitet helt saknades.